Tone

Ur en bassists synvinkel.

 

2013-08-10

Efter att ha firat barnbarnet Lineys 17-årsdag så tog jag motorcyckeln ut till Eskilns Camping vid 15-tiden för att soundchecka inför kvällens medverkan i Musikkrysset. Lasse och Simon hade åkt i förväg och riggat allt så det känndes lite lyxigt. Det fina vädret på dagen började nu ändras till att småstänka lite. Typiskt när man åkte motorcykel ut, men vill man vara cool så. De har väldigt trevlig personal ute på Eskiln. Väldigt måna om oss musiker, Kanske beroende på att de själva är musiker, vad vet jag. Tog i alla fall motorcykeln hem och bytte till svarta och brandgula kläder som är musikföreningen Branngurts signum. Vi var nog lite spända på hur spelningen skulle gå. Allt startade ganska exakt 17.30 och löpte på bra. Det var riktigt kul och och publiken gav fint gensvar. Efter krysset blev det paus för rättning. Vi fick lite i magen och snart var det dags för prisutdelning. Då skulle vi också vara med på senen för att avverka ytterligare ett set med låtar. Mest jubel fick vi nog när vi körde Aviciis Wake me up. Simon sjunger riktigt bra på den. Han var dock lite pressad eftersom han skulle på spelning i Örebro senare på kvällen med The Pitastro. Han berättade att de hann fram 5minuter innan deras souncheck. Vältajmat alltså. Efter att vi spelat klart kom två kvinnor upp på senen(M och K) och ville prompt bli fotade tillsammans med mig. OK ok. De informerade om att det startat en fan-club för mig med sida på Facebook. Blev riktigt rörd av det. De gillade mitt spel på el-kontrabasen, sa de. Man kan inte annat än gilla det. Så var den kvällen nästan till ända. Jag och en vän tog bilen till nästa ställe där det jammades rock-musik men de hade hållit på sedan kl.13 och när vi kom var klockan över 21 så en del var på väg hem och instrumenten låg i sina case. Blev i alla fall en pratstund och lite kaffe inna det var dags att åka hem. Så var lördagen den 10 augusti till ända..

 

2012-10-19
Att åka ut och spela ger alltid en massa upplevelser som går att skriva massor om. Med låga betyg i skolan i svenska så kan jag väl inte säga att skriva är min grej men man får väl prova

Denna gång var det Företagsrocken i Örebro. Hur jag hamnade där är ju en historia för sig, som kanske berättas vid ett annat tillfälle. Man kan ju också fundera över hur det kommer sig att jag sitter och åker fram och tillbaks till Örebro varje vecka för att spelträna i ett par timmar för att sedan framföra under 15min på senen. Räcker det med att säga att det är så himla kul. Njaa. Hursomhelst så tillfrågades jag om jag ville vara med även detta år(var med förra året) och det kunde jag ju inte svara nej till. Att spela på Företagsrock, Bolagspop och allt vad det heter innebär att man får spela med fullt arrangemang av PA, backline, ljus och roadis och allt som hör till. Det är alltid en häftig upplevelse att få vrida upp volymen och höra och känna bastonerna i ryggen plus allt annat ljud förstås.
Jag stämplade ut från jobbet vid lunch och åkte sedan ner och installerade mig i Örebro. Hann flanera lite i city och lokaliserade Ritz där vi skulle spela. Vid fyratiden träffades det mesta av gänget utanför nattklubben för att sedan sound-checka. Ett gäng före oss höll på för fullt och ljudet var hårt och bullrigt. Blir ofta så i tom lokal. Ritz är inrymt i ett gammalt ombygt badhus så lite speciellt är det. Logen var lika sunkig som loger brukar vara, man undrar varför. Nåja, vi testade ljud och det blev väl hyfsat. Jag hörde vad jag spelade och sjöng, lägger andrastämman på Basket Case. Sex band deltog i kvällens deltävling och strax före åtta skulle lottningen företas. Vi bävade för att spela som första band och höll andan när det lottades. Vi fick lotten att spela som sista band och det var ju mycket bättre även om fjärde eller femte skulle varit bättre. Men, men, man kan inte få allt. Sedan var det bara att vänta. Sjätte speltid innebar att skulle gå på vid 22.30.  Fanns öl till reducerat pris för artister så det gick ju att sysselsätta sig med det. 
Vi har en story i vår show och ensembemblen omfattar tio pers varav fem är musiker en lekledare och fyra tjejer i skiftande utstyrsel som också sjunger i finallåten. Kan säga att det är värdens mest sympatiska människor och jag trivs kanon med dem. Lekledaren är förra årets trummis och storyn gick ut på att han inte fick vara med i bandet för att det var hans fel att vi inte vann förra året. Hann bröt in med Elvis-utstyrsel och tre änglar plus en hondjävul i släptåg mellan de två första låtarna. Vi i bandet fick dräkter föreställande läderlappen, spindelmannen, fantomen, stålmannen och en kyckling. Jättekul. Så långt allt väl. Rätt som det var fick jag reda på att sologitarristen hade åkt hem. Han mådde dåligt. Panik utbröt då vi insåg att han nog inte kommer tillbaka. Återstående i bandet var trummor, bas, kompgitarr och sångaren som också spelar gitarr. Vi måste ju ha en sologitarr. Åtminstone på slutlåten. Någon kom på att reservgitarristen som skulle ersätta kompgitarristen i händelse av att vi vann faktiskt fanns på plats. En av tjejjerna stack iväg och letade rätt på honom och han gick med på att vara med på sista låten. Kan tänka mig att han nyktrade till snabbare än man tror är möjligt. Sedan till att träna. Känslan var att det fixar sig. Bara att köra.
Dags att gigga. Låten vi öppnade med var Ebba Gröns 800 med ett himla drag. Ungefär 200 atlas-fans bara vrålade. Gött. Elvis och änglarna gjorde ett mellanspel och motades ut och vi formligen slet igång introt på Green Days Basket Case. Jag la på andrastämman i tredje takten och det satt som en smäck. Framför senen är det liksom trappsteg och trycket bakifrån fick dem liksom att pressas uppåt och fram på senen. Har aldrig upplevt sådant förut. Vi spelade på och ett par ramlade in på senen. Var sjutton är vakterna. Till slut kom de och det började kännas tryggare. Slut på låten och direkt på med nästa som är Bad Religions 20:th Century Digital Boy. Funkade den också. Sååå skönt. Så kom lekledaren in igen med tjejerna i släptåg och nu fick i alla fall de vara med. Vi rev igång Millencollins E20 Norr och nu känndes det inte lika säkert längre. Eftersom reservgitarristen körde på sångarens gitarr så hörde inte trummisen honom eftersom gitarren inte var sounchekad med dess ljud i hans monitor. Halvdan start men igång var vi. Publiken sjöng med i låten och det var kanonstämmning. Vi tog oss igenom och fick till slutet och sedan var det bara att vänta på domslutet. Vi rankades som tvåa och det innebär att vi är med i finalen den 2:a november.
Så kommer de sig att jag åker och tränar en gång i veckan i Örebro.....

28/11-11
Kanske dags att summera lördagens lokala turne'.
Träffade Spelmaslag och Folkdasare 13.30 på Malmen. Framträdandet skulle börja 14.00 så det var gott om tid för "taktiksnack". Vi bestämde oss att skojja lite med dansarna och peta in "Å jänta och jag" när de dansade tjeckisk polka.
Vi började på slaget och körde ett set på knappa halvtimmen. Spridda skratt bland dansarna när vi körde våratat skämt. Sedan var det fikarast innan det var dags för sista omgången. Den flöt också bra och vi avslutade med "Jingel Bells". Här fans det utrymme att swinga till det lite på bas och gitarr. Kul. Alltid skoj att underhålla de gamla.
Efter gamtjon på Malmen var det dags att ställa om till adventsstämmning. Hade en dryg timme på mig så det var gott om tid fram till kl.16.15 som jag var kallad till.
Anlände på pricken och i kyrkan var repetitionen i full gång. Bara att vänta på sin tur.
Plötsligt skulle jag vara med och fick stressat koppla upp förstärkare och bas. Repet gick väl sissådär. Kändes som jag var en ton efter hela tiden. På nått vis kändes det rätt OK ändå. Vi drog igenom de stycken jag skulle vara med på och sedan började publiken droppa in. En halvtimmes väntan.
Så var det dags för "Sjung in advent". Det är enormt pampig musik i dessa sammanhang. Körerna och Stadsmusikkåren gjorde så bra musik så man blev rörd. På nått vis kände jag mig bekväm i min insats. Snubbade på några ställen men får väl ge mig betyget godkänd. Bättre kan jag. Får jobba hårdare med notläsningen, känner jag. 
-----
25/11-11
Nu är det en del i görningen.
Förra helgen drog jag iväg med Västandragets medlemmar till Örebro på "Jul i dur" som tilldrog sig på hotell "Best Wetern" samt i "Frälsis" lokaler.
Det börjar redan på fredag eftermiddag när vi anläder till hotellet. Det tutar durspel från alla hörn.
Ungefär 250 pers är anmälda och instrumenten är durspel, munspel, nyckelharpa, fiol, gitarr, bas och ukulele i antalsordning. Det spelas hela natten lång och de sista kommer i säng framåt halv-fem. På söndagen är det framträdande på slottet som börjar 12.00. Ser ingen som nickar till under de tre timmar som det pågår, konstigt nog. Alla deltagare får diplom som Riksalspelmän. Tillbaka till hotellet för mera spelande men nu ger man sig lite tidigare för att orka resa hem på söndag.
Jag och mitt ressällskap ger oss av vid 11-tiden. Jag har en spelning med gospel-kören Sing for joy i Västervåla kyrka kl.16 och ska byta kontrabas mot elbas.
Det blir ett par timmar hemma så man hinner neutralisera hjärnan med lite hårdrock plus att jag hinner lyssna in mig på körmusiken.
Framträdandet i Västervåla går som en dans. Riktigt skoj. Vi får beröm.
Nu är det bara träningen med Gränslösa(18.30) kvar innan det blir kväll.
De vill ha kontrabaskomp på tre låtar och det känns som att det kommer att bli riktigt bra.
Det var förra helgen det.
Nu kommer nästa.
Kl.13.30 imorgon ska jag träffa Fagersta Spelmanslag och Fagersta Folkdansare för ett framträdande på Malmen.
Sedan hem för att byta instrument och vidare färd till Västanfors kyrka (16.15) för värmning inför Sjung in Advent kl.18.
Lördagen kommer nog att gå den också.

Tone